Update.

Yes, vad har hänt? För några dagar sen hamnade jag på sjukhus efter ett litet psykotiskt utbrott hemma hos en kompis, fick lite klappar på huvudet av läkare och åka hem. Ny diagnos också, tydligen biopolär sjukdom typ 2, vadfan det nu är. Menmen, google är din vän...
Idag är en sådär fantastiskt förvirrande och groteskt äcklig dag när allting är skrämmande, och man bara vill kräkas ur sin egen hjärna och bli en tankelös, känslolös kropp utan poäng. Självmordstankarna är mer intensiva än någonsin, faktum är att jag är skiträdd att jag ska tappa greppet och genomföra det. Längtar efter att skära mig, vilket vore sinnessjukt puckat med tanke på hur mycket ansträngning som krävdes för att sluta. Längtar efter alkohol, inte heller någon bra idé med tanke på hur fast jag var för några år sen. Vet inte varför, men det enklaste sättet att begå självmord skulle enligt mig vara att svälta ihjäl. En smärta som jag känner igen och njuter av, och inte blir lika dramatisk (=irriterande i vägen för alla i min omgivning) som att skutta framför ett tåg eller hänga sig. Försökte förkara hur min hjärna funkar för min "bästa vän" igår, tror inte han förstod ens hälften. För övrigt vill han inte veta av mig, vilket i princip blev dödsstöten. Orkar inte skriva mer, får försöka sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0